Västen

En väst är ett ärmlöst plagg som täcker överkroppen.

Västen har används huvudsakligen av män och pojkar till skjorta, kostym, smoking och frack.

Troligtvis kom västen till av bönder som arbetade utomhus och behövde hålla sig varma men ändå ha armarna fria för rörelseförmågan vid kroppsarbete. Material för västar har nog alltid anpassats efter bärarens syfte och tillgång, med tiden har både män och kvinnor burit olika slags västar och livstycken för att kunna utföra arbete men ändå kunna ha armarna fria. Olika länder har olika innebörder och i Sverge har ursprunget i folkdräkterna gjort västens betydelse stort, från fårskinn och arbetsväst till folkdräktens historia och inom jakt och fiske till så småningom kostymen och de rikas klädsel, idag bärs västen lika gärna av kostymnissar till jeans och av olika material ger vi som bär väst olika intryck.

1600- tal Västen kan spåras som tillhörande kostymen då den introducerades i den manliga dräkten. Ofta då i den kombinationen, Kavaj, väst och byxa som var tillverkade i samma färg och mönster. Tidigare kunde livtyget/ västen vara till en Bonjour eller jacket, där de olika styckena kunde variera i färger och material.

1870 är västen tillhörande kostymen vardagsklädsel för över och medelklassen.

1873 beskrivs följande väst som finns bevarad på nordiska museumet och som använts 1820-1850

Mansväst av ylle, med varp av brunt lingarn och inslag i tuskaft i entrådigt ullgarn, svart med ränder i grönt och lila. 2 framstycken/ sidostycken med skarvbitar vid ärmhålen, svängda sömmar mot 2 ryggstycken avsmalnande ned i en skört med 4 överlappande flikar, sprundförstärkningar tränsade med grågrönt lingarn.

Dubbelknäppt med 7 par tallriksformade vitmetallknappar med spår av blå färg, fästade på insidan med en sämskinnsremsa. Knapphål på båda styckena tränsade med brun lintråd. Ståndkrage som går fram till knappraderna. 2 iskurna stolpfickor.

Helfodrad med ett gammalt kjoltyg i halvyllekypert, klarblått med ränder i gulgrönt, rödlila, rosa och svart. Västen handsydd, anm. kjoltyget i fodret malätet så att varpen ligger bar fläckvis, yttertyget i mycket gott skick / Berit Eldvik

1842 beskrivs västen såsom ; Wästen är ett lifstycke af på längden randigt halfylletyg af flera färger, utan armar, och med helrund rygg (d.ä. utan särskilt ryggstycke). Midtfram är det försedt med en rad af små metallknappar. det räcker nedtill höfterna och saknar fickor.

I en av västens fickor har ett fickur placerats, ibland med en klock-kedja som fästes i västens knapphål.

1896 mannen heter Bert Williams och bär en tredalad kostym med väst.

Storväst

Var en armlös, nästan kavajliknande plagg med rundkrage, den slutade nedanför stjärten och hade knäppning hela vägen på framsidan. den var varmfodrad och hade ett kraftigt yttertyg.

Den användes fram till 1950-tal av personer som arbetade utomhus under den kallare årstiden.

Jeansväst

För oss raggare var jeansvästen en del av klädkoden, jag har min 80-talsjacka kvar och finns i vardagsrummet som en ständig påminnelse till det förflutna. Jag hade både väst & jacka i denim, liksom de flesta andra av mina vänner. Man hade också gymnastikskor, träskor och boots. Alltid jeans eller korta kjolar utan strumpbyxor. Allt på överdelen var ok, skjorta, t-shirt, collagetröjor, linne osv.

Är gjord i denimtyg, alternativt jacka som bäraren klippt av ärmarna på.

    

Denna väst bärs oftast ovanpå ett annat plagg som te.x t-shirt, collagetröja eller skjorta.

     

Inom kretsarna för hårdrock eller punk, fästes nitar och tygmärken på västen.

         

Skinnväst

Idag kännetecknas en raggare ofta genom sin skinnväst med tillhörande ryggmärken, men vi har som med de flesta attribut inte varit de första som burit detta föremål.

1947 myntades ett uttryck en-procentare eller "one-percenters" som uppstod i USA då våldsamma bråk mellan olika bikers-gäng uppstod. Det amerikanska motorcykelförbundet gick ut med uttalande i pressen om att 99 % av alla motorcyklister var lagliga medborgare, och att det bara var en procent som ställde till med bråk. Bland de största 1% klubbarna i världen är Hells Angels, Bandidos och Outlaws MC.

I Norden har vi haft ett MC-krig mellan 1994-1997 där främst Hells Angels och Bandidos var inblandade.

I de här kretsarna är västen och märkena som är fastsydda på den en hederssak och angelägenhet som inte bara rör den enskilde medlemmen utan västen är klubben. Att bära väst kan vem som helst göra men att bära sin klubbs märken innebär mer än västen. Bär man märken är man skyldig att försvara märkena till varje pris då de är en förlängning av klubben, man representerar sin klubb med märkena och allt man gör med märkena på sin väst är klubben.

Att bära märken på sig är att tala om vem man är, vad man representerar och var man hör hemma med sin lojalitet och även vilka man krigar med för att försvara sig, sitt ryggmärke, sin klubb, klubbkåk, vänner och familj.

Inte så olikt historiskt sätt vilken liten by som helst i den gamla världen, höll man ihop i sitt område och förvaltade det väl så gagnade det alla i just den gruppen, utan grupp så har en person mindre chanser till både överlevnad och trygghet.

Alltså, för att tillhöra de här grupperingarna var man tvungen att på tid visa sig värdig att bära märkena.När man väl förtjänat sina märken är man en del av gruppen och får tillgång till alla fördelar gruppen har och det inbegriper även familjemedlemmar. Det är inte ovanligt att medlemmarna hjälper till med arbete, pengar till familjer då någon fått fängelse eller dött som medlem.

Jag har letat som sjutton efter uppgifter om NÄR raggare började använda SKINNväst och när märken för sin klubb börjades sys på men har inte hittat årtal eller dokumenterade fakta på detta, om någon som läser detta vet mer än det jag skriver härnest får gärna höra av sig och du läsare får fortsätta läsa MINA GISSNINGAR på hur det blivit och är...

Skulle tro att vi raggare såg bikers ryggmärken och alla fördelar med att tala om för alla vem man är, vilka man tillhör som en fördel, att ha en kåk att festa i och ryggmärke som talar om vart du hör hemma borde ha uppstått ungefär samtidigt.

På sena sjuttital och början av åttitalet kan jag inte påminna mig om att skinnvästar varit raggarnas plagg utan då mera jeansvästen som man dekorerade med spritpenna, haschbrochar och lite nitar så var det klart.

När jag funderar vidare hur det var för mig så var det då en jäkla skillnad på en biker och en raggare, slagsmål var mer regel än undantag mellan de olika motorburna grupperna och knuttarna har alltid haft en mer tyst gemenskap än raggarnas burningar, musik och härjningar på städernas gator.

90-tal kanske det började bli mer skinnvästar och tryck på klubbtillhörighet, att vi gillar bikers syns idag lång väg och när de kommer och festar på våra klubbkåkar så uppstår genast en fin och kamratlig stämning. Många raggare åker både hoj och bil och en del av de som åker tillhör varken mc eller raggarvärlden.

Idag har vi etablerat skinnvästen som ett attribut till vår kultur som från början skulle visa vart vi hörde hemma och med vilka vi åkte och vad vi stod för, vi har också stridigt för vår klubb i de slagsmål som varit när vi burit väst, vi har haft samma ambition med västen som de bikers som från början visade sig i dom ...kom ihåg att 99 % är laglydiga medborgare.

Idag 2017 har västen blivit ett attribut för många som vill tillhöra raggarvärlden eller bikerskulturen, de bildar egna enheter som åker bil/ mc och skaffar sig inga klubbhus och arrangerar inte heller tillställningar. De sticker ut i min värld, där gemenskapen och lojaliteten börjar med den egna klubben i första hand men även i större sammanhang där vänskapen klubbar mellan, samverkar för att vår subkultur ska gemensamt arbeta för att bilåkandet ska kunna fungera på alla plan, en modern kris i form av 2016 år polisnedslag på flera orter i sverige är en mycket tydligt exempel på det när polis, besiktning och myndigheter får stå till svars när de undervärderar och nedvärderar motorintresserade i hela landet som unisont håller ihop, precis som vi gjort sedan vi började använda bilen som ungdomsgård.

Följande text är skriven av Peter Schjerva i en artikel för Aftonbladet.

Schjerva driver en nättidning för bikers- Payback.

Rättigheten att bära väst borde få oss alla solidariskt enade oavsett vilket fordon det gäller.

Mc-västar skyddas av yttrandefriheten

Debattören: Låt polisen bekämpa riktiga brott, inte diskriminera hojåkare

En mc-väst består av symboler och märken som kan tolkas och läsas överallt i världen. Västen är inträdesbiljetten till en värld där vad som än händer finns hjälp att få.

Västen berättar att bäraren är pålitlig och en person man kan räkna med. ”De fördelar du vinner i en värld, förlorar du dock i den andra”. Då bikerklubbarna sedan länge stigmatiserats innebär västen också att du är märkt. För västen syns och väcker känslor.

Brå har i flera rapporter fastslagit att kriminaliteten inom bikermiljön är individbaserad och aldrig kan härledas tillbaka till klubbarna. Ett faktum som aldrig påpekas i media.

Bikers är vanliga människor som lever för sin hoj och livet kring hojen. Västen symboliserar själva hängivelsen till livsstilen samt tillhörigheten till kulturen. Och, så vill vi också uppfattas – som personer som valt att viga våra liv åt livet kring våra hojar! Ingenting mer och ingenting annat – för det finns inget annat att tyda in!
 

Tre olika kommuner har nyligen försökt förbjuda mc-västar utefter olika kriterier.

Luleå har prövat möjligheten att förbjuda kläder som visar tillhörighet till gäng eller gruppering kopplad till kriminell verksamhet, i lokaler som ägs eller hyrs ut av kommunen.

Eskilstuna har i stället förbjudit gästerna på kommunens krogar att bära kläder som visar tillhörighet till gäng eller gruppering som kan uppfattas som kriminell.

I Göteborg avsåg förbudet den speciella dresscode som förekommer inom organisationer med huvuddelen dokumenterat straffade medlemmar.

Västförbuden har prövats i sex olika rättsliga instanser och i samtliga fall förklarats strida mot yttrandefriheten. Domsluten kan sammanfattas enligt följande:

1. Emblem är att anse som en åsiktsyttring enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

2. Ett västförbud strider mot yttrandefriheten då ett sådant förbud saknar stöd av eller bemyndigande i lag.

3. Mc-västar faller under och skyddas av yttrandefriheten.

4. Straffbestämmelsen om förargelseväckande beteende kan inte tolkas så att den fungerar som en yttrandefrihetsbegränsning och är därför inte tillämplig på yttranden oavsett innehåll.

Luleå kommun har deklarerat att om västförbudet avvisas kommer de att driva frågan mot de politiska partierna för att genomdriva en lagändring. En lagändring kommer då att inskränka grundlagens fri- och rättigheter. En sådan begränsning inskriven i svensk grundlag kommer att direkt strida mot Europakonventionen då konventionen inte ger utrymme för begränsningar av fri- och rättigheter som saknar stöd av eller bemyndigande i Europakonventionen.
 

Hösten 2009 fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en satsning mot så kallad grov organiserad brottslighet. Västförbud är ett av de instrument som polisen använder mot Sveriges mc-klubbar. Men är ett västförbud, som utgör en lagstridig och klar diskriminering mot en specifik grupp av människor, verkligen att räkna som ett brottsbekämpande verktyg? Borde inte polisens arbete i stället inriktas på att lagföra konkreta brott som individer inom mc-miljön begår?

Sveriges grundlag innefattar samtliga medborgare och alla föreningar utan undantag. Försvarar du idrottsföreningarnas rätt att framvisa sina föreningsemblem måste du också nödvändigtvis stå upp och försvara mc-klubbarnas rätt att bära sina emblem. För det kan inte finnas någon skillnad. Lagen ger inga undantag. Vi försvarar antingen alla medborgares lika rättigheter eller låter Sverige som rättsstat vara ett vackert minne blott.

 

Nätbrynja

Måste faktiskt ta med detta plagg som iaf jag har upplevt på män som då knallade omkring i dessa utan tanke på vilken innebörd detta plagg som förknippas med raggare och som beskrivs på Wikopedia så här...

Nätbrynja eller nätundertröja är ett herrplagg, ett linne som ser ut som ett nät. De tillverkas oftast i bomull. Närbrynjan är avsedd att användas under andra plagg och skapar då en luftspalt mellan dessa och huden, vilket underlättar för kroppens temperaturreglering.

Nätbrynjor förekommer ibland för att beskriva en manlig stereotyp, slusken. Ofta då en medelålders, överviktig och öldrickande man tittande på sport på tv. Nätbrynjan kallades förr skämtsamt för loppryssja, på grund av likheten med fiskeredskapet ryssja.

En annan slags väst är Livväst eller räddningsväst, flytväst..

F.kr Under krig används djurhudar att flyta på och tranportera sig över mindre vattendrag och vallgravar.

E.kr Under de stora sjöslagen fanns inga flytmedel på skeppen, besättningen var ofta till stora delar krigsfångar och befälen gade inget intresse att de skulle räddas eller ens ha möjligheten att fly, vid skeppsbrott klamrade de nödställda fast på tunnor och flytande föremål.

1750-tal så kommer fransmänn på att kork är bra och har en fenomenal flytförmåga och den första västen tar form.

1852 tar den Amerikanska kongressen beslut om att samtliga ångbåtar i USA måste ha flytvästar till sina passagerare.

1854 Royal National Institute, England tar fram flytvästar i kork, de gjordes i bomullstyg med korslagda band runt midjan.

1900-tal använde man en mängd olika matrialer för att rädda liv, balsaträ och växten kapok används som flytmatrial, kapok var mjukt när det var torrt och expanderade i väta, 1950- upptäcker man att kapok blir för tungt när det absorberar olja.

1912 dog över 70 % av passagerarna på Titanic, 1522 människor omkommer, de som fick tag på flytvästar hade ändå omkommit. då de hade brutit nacken av de hårda korkkragarna vid nedslagningen av vattenytan. Man började exrimentera med balsaträ och växtfibrer och man började diskutera sjösäkerheten på allvar.

1928 Det britiska fartyget Vestris sjunker, de överlevande vittnar om att många låg döda med ansiktena nedåt trots att de hade flytvästar, man börjar exrimentera med västar som kan vända personer åt rätt håll vid olyckor.

1938-45 Under kriget börjar man utveckla västar som kan användas i cockpit, piloterna var så dyra att utbilda att man var mycket intresserade av att ge dom möjligheter till överlevnad, man uppfann därför en uppblåsbar flytväst som utlöstes manuellt.

1960 talet började man använda skummatrial och idag är västarna gjorda av mjuk pcv eller polytenplast, man har också tagit fram enkla uppblåstbara flytvästar som ursprungligen används inom flyget.

1970 Polyten eller PVC används i västarna

1990 kommer uppblåsbara flytvästar och allroundvästar med större rörlighet och design börjar bli viktigt.

1994 förliser Estonia den 24 september och 842 människor omkommer, få av dom hann få på sig västar och många kunde inte spänna på sig västarna rätt, ett internationellt sammarbete påbörjas.

2000-tal Experiment görs med olika sändare inbyggda i västarna, ska hjälpa till att sökarna hittar nödställda snabbare. Försök görs också med västar som kan hålla värme och ändra färg efter olika förhållanden.

Skottsäker väst

Heter egentligen Skyddsväst, och är en modern rustning som är tänkt att ge skydd mot bland annat granatsplitter och skott från handelsvapen.

Riddarna på 1600-talet med sina heltäckande rustning blev för tung och opraktisk när strisdkonsten förändrades och miste sin betydelse för den formen som då var i bruk. Man minskade rustningens tyngd och till slut blev harnesket kvar till överkroppens skydd tillsammans med hjälmen och ringkrage. Dagens skyddsväst är modern rustning, med precis samma syfte, att skydda bäraren från skador.

Tyskarna under 1a världskriget experimiterade med stålkroppspansar för att försöka skydda mot granatsplitter, försöken var mest i mindre skala och resultaten av dessa prov blev att de och de flesta nationer idag använder stålhjälm till skydd mot granatsplitter.

Under 2a världskriget utrustades bombflygbesättningar med de första moderna skyddsvästarna som skydd mot granatsplitter.

Efter kriget började experimenten med nylon och sedan kevlar, som senare gan ett visst skydd även mot kulor. de flesta västarna som militär använder är främst mot granatsplitter men det finns även otympligare västar som bärs av insatsstyrkor och bombdesarmerare som också skyddar bättre mot gevärskulor.

Lättare västar används av poliser och bemanningsföretag sedan slutet av 1900-talet, de har en vikt på ca 800 gram och en tjocklek av 4 milimeter, de stoppar främst projektiler från pistoler och revolvrar men även mot stick och snitt av vassa föremål.

Det är skillnad på vikt och täckningsgrad mellan de dolda västar som används av de olika användargrupperna och en del av västarna kan ligga på 3 kilo i vikt.

En pionjär inom området i Sverige är Swedish Body Armour som tillverkar skyddsvästar sedan 1992.

Med tanke på att historien från en väst som bärs av hantverkare som behövt skydd mot kyla till plåtrustning som riddare använt till dagens skyddsvästar har västen knappast gjort sitt på sin vandring in i framtiden.

Klädkod

Är regler för hur människor bör vara klädda.

Reglerna ändras mellan olika platser, kulturer och som te.x kön.

De är oftast inte skrivna regler, men förekommer då det är bröllop och värdparet har tema, då bestämmer värdparet klädkod och det anses respektlöst att inte följa koden. (serveringspersonal och underhållare är undantagna)

Vissa platser kan ha klädkod som kyrkor och nattklubbar, som är induviduella. Vill man inte följa klädkoden bör man avstå att besöka etablissemanget eller för tillfället följa koden för just den sociala tillställningen.

Av religiösa skäl kan klädkod undantas från regeln för ett etablissemang, men samma gäller där, det är induviduellt från olika ställen.

Kläder bärs för att signalera till andra sin status, tillhörighet, ålder, civilstånd, kön, genus, yrke, yrkesroll, socialgrupp, inkomst, politiska hållning, etnicitet, religion, attityd, modemedvetenhet, traditionsbundenhet, sexuella tillgänglighet och orientering etc... Man markerar också en avgränsning från andra individer eller grupper.

Det finns alltså klädkod för att alla på samma tillställning ska känna sig bekväma med varandra, det är alltså egentligen omtänksamhet av värdparet att ge dig rätt information så att du ska känna dig bekväm och tillfreds samt att du ska förmedla samma känsla till övriga gäster.

Man kan också i sammanhanget tala om motsatsen, att klä sig under det tillåtna, som på badhus där skor, underkläder, tröjor, heltäckande kläder kan vara otillåtna, även slöjor. Och som alla andra etablerade, sociala verksamheter, måste alla anpassa sig efter vad värden bestämt vad det är för klädkod... ibland är det tidsbegränsat och ibland inte...

Vårdad klädsel betyder att samtliga plagg och assosiarer ska vara hela och rena, man ska då inte bära plagg som träningskläder, arbetskläder eller shorts/ kortbyxor.

Fakta : Wikipedia