Oldtime Åland
Liten trevlig klubb med världens jobbigaste dansgolv, då det är rent betonggolv, efter en kvart känns det som att man gjort sig färdig där så det blir mest att mingla och prata lite med folket.
Åländarna är trevliga att umgås med, de hittar alltid en till parkeringsplats på sin mark runt klubbhuset där är det överbelamrat av allehanda fordon i varierande skick.
Vi har valt att sova på vandrarhem när vi gästat och det har funkat kanonbra.
Crusingen har jag upplevt som liten med finstämd och de flesta verkar gilla att såsa runt ett tag innan man ställer sig och pratar lite innan samling för fest på klubben.
Tyvärr brukar jag jobba när de har sin sommarcrusing men de gånger jag varit där har jag haft det skoj så det är väl dax för ett litet minne därifrån...
Jag och Tarja bestämde oss för att delta ett år...okänt vilket. Naturligtvis passade vi på att bunkra öl på överfarten för Tarja dricker bara mellanöl. Vi bodde på en liten camping och hade skoj och på klubben hittade vi på två galanta herrar... Budda & Fredblad som åkt med andra till Åland men av olika skäl som jag inte direkt minns ville hemåt och gärna ville lifta med oss hem.De här killarna var "rätt stora" på den tiden innan de gjort sina respektiva magoperationer, dessutom långa på höjden och min lilla Ford är nog inte heller byggd för dessa herrar ...
Men självklart fick de åka med så vi åkte bakom husfolket de bott hos och hittade ut i nån skog och plockade upp deras ägodelar, för att få plats med deras grejer hittade Budda på min kastrull och blev mäkta imponerad av min packningkapacitet :) När vi skulle därifrån åkte vi naturligtvis vilse och på mindre och mindre grusvägar åkte vi runt utan att hitta nån civilisation. Det började mörkna och samtalet gled in på UFO´s efter att Tarja & Fredblad som satt i baksätet såg grönt ljus på himlen. Vi kom till slut fram till en tom liten vändplan på en halvö och började åka därifrån när vi efter några minuter blev omkörda bakifrån !!! Vi hajjade inte vart han kom ifrån då det inte fanns några tillfarter där...han stannade och vi började språkas vid och förklarade att vi var vilse och ville tillbaka till vägen igen och han gick med att visa oss. Han pratade liksom inte med oss utan bara vinkade med oss att följa med... och vi försökte följa efter en riktig rally-kalle på sladdriga vägar då han plötsligt stannade sin bil och pekade med hela handen mot skogen brevid...vi kollade men såg inget i mörkret... han viftade lite och då såg vi en liten brevlåda...han sa- amerikansk innan han på nytt drog iväg igen. så småningom kom vi fram till stora landsvägen och tackade honom... resten av resan pratade vi och skojjade vi om amerikanska brevlådor, ufo´n och att man inte kan gripas för mord ifall man skulle använda kastrullen som försvarsvapen... har för mig att nån trudilut med banjo ingick i vår reportiar till det gröna skenet som följde oss ända hem, med Tarja uppallad på den alkohol vi införskaffade på färjan och ni vet hur mycket alkohol & öl man kan ha...gånger 4 sen de grabbarna...jag kunde knappt styra och växla, helt omgärdad av sprit... men roligt hade vi...