1712 Haritu/ Åbo
Här blev en ung man tagen av länsman, (för då kunde kringvandrande unga män bli tvångsrekryterade till krig enligt lagen) och så skedde också med den unge mannen, vid namn Johan Haritu som genast blev inskriven som soldat under Karl XII´s arme, han stred under det stora nordiska kriget, och tjänstgjorde i ca 1 ½ år som soldat i den Svenska armeén utan klander.
Karl XII
1714 - Eftersom Johan Haritu hamnat i skuld till en kvinna som drev krog så uppmanas han av krögerskan att gifta sig med en ung fänriksdotter vid namn Marja Kijhl för att kvitta skulden och rädda hennes anseende då hon var gravid, på den tiden var det absolut en vanära för kvinnans familj med utomäktenskapliga barn så de hade alla en vinst i äktenskapet och en pakt bildades mellan dom.
När barnet föddes vägrade Johan att erkänna barnet som sitt, eftersom det födds så kort tid efter äktenskapet.
Och kort tid därefter bannlyste Marja sin make från att återvända hemmet efter nästa fältslag av synnerligt särskilt skäl... som hon dock aldrig anmälde in till krigsmakten...
Johan drog i fält och hamnade med en soldatkollega på en krog där han blev fullständigt redlöst berusad och kollegan, Mats Kröger skulle hjälpa kamraten i säng och började avklädningen som han nästan genast fick avbryta med att springa och hämta sin korpral Grass för bistånd.
Johan Haritu vaknade till sans och erkände för sin korpral Grass och kollegan Kröger att det var sant, han var kvinna, trots det tog korpralen sig för att känna på hennes underliv, detta för att försäkra sig om att det inte var en hemafrodit (tvåkönad) han hade framför sig.
Johan Haritu visade sig heta Anna Jöransdotter, hon hade levt som piga fram till 1712, då hon blivit beordad av sin husbonde och hans son att följa med till en gård som drabbats av pesten. där de skulle stjäla med sig av gårdens tillgångar. dessvärre hade de blivit påkomna av en Livländsk präst som flytt från Ryska armén. När de skulle fly hade husbonden uppmanat henne att förklä sig till man.
Hon förhördes av den lokala regementsrätten, som framför allt undersökte hurvida hon hade haft samlag med någon av soldaterna under sin tid vid regementet.
1714 blev det blev rättegång och den blev både nogrann och utdragen, bland annat skulle alla Sveriges hovrätter komma med ett utlåtande.
Även då en del bl.a Uppsala domkapitel och Göta hovrätt yrkade på en mildare dom då hon var "rätt sinnad trohet till att tjäna konung och fäderneslandet" och värvats utifrån sin patriotism till sitt land och sin konung.
Stockholm och Linköpings konsortium höll inte med om detta utan yrkade på dödsstraff för att hon "stört den av Gud fastställda ordningen mellan man och kvinna". Särskilt också då hon ingått äktenskap och bedrivit otukt med Maja Kijhl. De båda kvinnorna nekade båda till att de hade haft ett sexuellt förhållande.
De frikändes på punkten om otukt och homosexualitet men Anna dömdes till fängelse och straffarbete.
Ulrika Eleonora Stålhammar f.1683, d 1733
Hon växer upp med sina sex systrar och med en pappa som överstelöjtnant var hon van vid det militära livet och hur det var beskaffat.
Hon sa själv att hon alltid tyckt om "manliga sysslor" och inte lärt sig "kvinnliga slöjder". De omkring henne familj och vänner, anmärkte under uppväxten att hon kunnat göra "större lycka här i världen" och att det var synd att hon inte var född till man, med hennes skicklighet att rida och jaga.
När föräldrarna dör sätts gården i kvarstad och hon ser att hennes systrar ingår obehagliga giftemål, hon beslutar sig att undvika samma öde och 1712 förklär hon sig till man och tar namnet Vilhelm Edstedh.
Hon får en tjänst som taffeltäckare (en som dukar och håller reda på porslinet i finare familjer) hos en landshövding Mannerborg i Åbo, sen blev han anställd som dräng hos gardeslöjtnanten Casper Johan Berch.
I kalmar tog hon enligt adelns ättartavlor värvning 1715 som korpral vid ett faktori "fabrik".
1716-1726, gifter hon sig med pigan Maria Lönman!!! som utsatts för våldtäkt och inte ville ha något intimt förhållande. Hon skulle inte ha upptäckt Ulrikas/ Vilhemlms natur förrän långt senare.
Hennes syster Katarina, fick reda på Ulrikas hemlighet och förebrådde henne hennes handlingar, så efter att ha läst systerns brev tog hon avsked från armen och återvände till sin familj och bad sin farbrors änka, godsägaren Sofia Drake af Torp och Hamra om hjälp.
Sofia tog hand om Ulrikas "fru" Maria Lönman och skickade Ulrika till släktingar i Värmland där hon fick vänja sig vid att bära kvinnokläder igen, sen åkte hon till Danmark och anmälde in sig själv till de svenska myndigheterna.
Hon ställdes inför rätta och anklagelserna löd, att hon hade klätt ut sig till man, tjänstgjort som soldat och gift sig med en kvinna.
På 1700-talet var det ett brott att klä sig till det motsatta könet, det kunde leda till en dödsdom.
Ulrika skrev en vädjan om nåd på grund av "mitt svaga kön, som dock med största, djupaste underdånighet, trohet och frimodighet uti tio års tid, tjänat Sveriges krona"
Att hänvisa till patriotismen som motivation var också ett argument som även av andra kvinnor som ställdes inför rätta av samma skäl, och som även myndigheter kunde ta intryck av...myndigheter förnekade inte att en kvinna kunde vara en duglig soldat, men synsättet var att detta inte förändrade brottet att "förbrutit sitt kön".
Ulrika åtalades också för att ha ingått äktenskap med en person av samma kön, hon erkände att hon fattat en stark kärlek till Maria och beslutat att "vilja leva och dö med henne" Denna kärlek skulle ha uppenbarat sig för henne i en dröm, sen hade hon friat till Maria som efter lång tids breväxling tackat ja. Men bara efter 14 dagar hade Ulrika under "tårar och många suckar" medgett att hon nog inte var rätt man och avslöjat sig själv för Maria, som förberått henne men lovat att inte orsaka henne "i någon olycka" Maria hade fått intrycket av att Ulrika var hemafrodit, hon sa också att hon älskade Ulrika ännu mer därav och att de aldrig haft sexuellt umgänge, mer än att ha legat på Ulrikas arm.
Göta hovrätt avgjorde att paret brutit mot naturens ordning, men frikändes båda för att ha utövat " species sodomiae" det vill säga misstankar om sexuellt umgänge. Att Ulrika var adel och hennes faster kraftfullt intervention ha påverkat strafflindringer finns det ingen tvekan över...Ulrika fick en månads fängelse och 8 dagar för Maria.
De levde åtskilda därefter, Ulrika i Hultsjö, och Maria på Salshult, Vetlanda och idag är det bara de brev kvar som de båda kvinnorna skrev till varandra som minner om deras starka kärlek till varandra.
Margareta Elisabeth Roos 1696-1772
Hon kallades Anna Stina Roos var dotter till en kapten som förde befäl i Ingenmansland (Estland-Karelen)
Som dotter till en kapten i Ingenmanland var krigsmakten inget som avskräckte Anna Stina Roos.
Ingen vet varför hon valde att ta värvning till krigsmakten, vissa källor hävdar att hon sökte sig bort från hemmet där våld var vardag, andra att hon förälskade sig i en högre befäl och ville följa honom i kriget.
Hon tog värvning och antogs 1713 där Carl Gustaf Dûcker tog befälet samma år.
Roos hade aldrig några problem att klara mönstringen, hon var ovanligt lång för att vara kvinna och kollegorna anade aldrig oråd då hon förde sig så "manligt" både då det gällde spritintaget och språkbruket...
Hon var tapper och stred så att hon utmärkte sig under kriget så att hon befodrades till en underofficersgrad.
När kriget tar slut tar hon avsked av det militära och tar en tjänst hos Hedvig Wilhelmina Oxenstierna, som är Carl Gustaf Dünkers hustru, som hovmästare. Hos henne tjänar Anna Stina utan klander tills dess att hon insjuknar...
Hon blir ompysslad av pigan som genast går till sin matmor när hon inser att hovmästaren är ...kvinna...
Hedvig inser att saken inte bör komma i offentlighetens ljus och tungor utan beordrar Anna Stina till en kompromiss, hon lägger locket på hela historien om Anna Stina går med på att göra sig av med sitt manliga alter ego och accepterar ett äktenskap. Anna Stina accepterar uppgörelsen.
Hon stannar hos Hedvig som sällskapsdam tills hon hittar en passande parti till Anna Stina och 1724 gifter sig hon med med major John Irwing, som för övrigt tjänstgjort under samma krig Anna Stina deltagit i. Tillsammans får de 2 barn under sina 20 års äktenskap innan hon blir änka.
Hon lever sina kvarstående år i Köping där hon somnade in 1772 och hennes bekanta mindes henne med en kvinna med "ett manligt och modigt sinne"
(Den här historien är inte bekräftad under hennes livstid och hon blev aldrig ställd inför rätta, 71 år efter hennes död erkände hennes familj för en präst, eftersom hennes manliga namn inte är känt kan forskarna inte bekräfta sanningshalten eller dementera hennes historia.)
Brita Olofsdotter
1569 blir Johan III underrättad av en sällsam historia från kriget i Livland.
En av de stupade soldaterna i det Svenska kavelleriet hade varit kvinna!!
Johan skickar genast bud till friherre Gabriel Christiersson med order att reda ut hela händelsen och ta reda på vem kvinnan var.
Christiersson återkommer snarast med historien om att kvinnan var en Brita Olofsdotter född i Finland, hade blivit änka efter en Nils Simonsson, hon hade beslutat sig att iklä sig manskläder och sen tagit värvning som ryttare.
Nere i Livland hade hon stridit tappert men tagit skott från fienden och avlidit av skadorna.
Johan III lägger ingen större vikt vid ärendet men beordrar att hennes kvarstående sold ska utbetalas till de efterlevande, detta innebär att Brita Olofsdotter är Sveriges första bekräftade kvinnliga soldat.
Brita Hagberg (Brita Christina Nilsdotter Hagberg) f.1756 d.1825
En sällsam kvinna i Stockholm stoltserade med en medalj på bröstet där hon stod i sitt lilla pepparkaksstånd beläget vid Oxtorget.
Än konstigare var att vid sin död, ärades hon med militärisk honnör och soldater från livgardet sköt salut.
Hennes historia var som de flesta kvinnors vid den här tiden, hon gifte sig med en skräddare, Anders Hagberg 1788 men han blev inkallad som gardist när kriget kom. Hon blev ensam när han försvann in i krigstjänst, hon beslöt sig för att ta värvning som soldat Petter Hagström.
Hon deltog i Gustav III Ryska krig 1788-1790.
HMS Styrbjörn
Hon gjorde sin tjänst i Finska viken, på arméns flottas chefsfartyg HMS Styrbjörn. en dag besökte en admiral Victor Von Stedingk fartyget och befallde med hög röst uppmärksamhet - Hagström!!! Förvånat skyndade hon sig fram till admiralen, än mer förvånat... "stutsade vid anblicken af hvarandra" upptäckte hon att det var hennes make som var tillkallad som admiralens ordonnans, inte hon... ingen av sa något och saken föll i glömska.
Hon hamnade i strid ( Viborgska gatloppet) samt (slaget om Svensksund) där hon skadades, hon blev tillsagd att låta sig förbindas men hon beslöt sig för att fortsätta strida.Vid Björksö sund skadades hon på nytt, nu i bröstet och hennes tapperhet noterades men eftersom skadan var allvarlig, bars hon under däck för vård. Där upptäcktes naturligtvis hennes kön och admiralen medelades men glömde bort det under kaoset under striden så ingenting mer hände tills kriget var slut och admiralen erinrade sig kvinnan under sitt befäl och anmälde in saken till Kungen.
Gustav III lovade henne medalj och pengar, men löftet glömdes.
Paret återförenades efter kriget och fick 2 barn tillsammans, Brita ansökte och fick tillstånd att bedriva kringgående gatmångleri med livsmedel, 1802 fick hon en fast ställe vid hörnet Oxtorgsgatan-Malmskillnadsgatan som förnyades sista gången 1819.
Hon fick medaljen - För tapperhet till sjöss, ett korpralskap från Svea livgarde samt en pension på 3 riksdaler om året.
Lisbetha Olsdotter / Mats Ersson f. d.1679
Han tjänstgjorde som soldat och dräng, gifte sig med en kvinna och åtalades, dömdes och avrättades för sina gärningar.
Lisbetha kom ifrån Tysslinge torp i Östuna socken i Långhundra härad, det framkom under rättegången att hon var gift med en man och hade 2 barn, hon hade flytt hemmet pga makens stora "olåt" och hordoms" skull.
Hon blev övertalad av en soldatänka "Sara" att förklä sig till man, detta för att kunna "narra och fixera" knektänkan Maria, som var känd för sitt stora intresse för män, exakt vad det innebar och vad som var motivet klargjordes aldrig. (antagligen bedrägeriförsök).
1678 tog Lisbetha tjänst som dräng hos länsman Jon Persson i Alby i Botkyrka Socken. Men blir synad av skepparen Erik Persson Arnelii som var bror till länsman, under rättegången hävdar Lisbetha att Arnelii hotar henne till döden om hon inte värvar sig till soldat.
Arnelii hjälper henne att ta värvning och hon får 300 daler i sold (Lön) hon ger Arnelii 26 daler.
Under hennes tjänstgöring deltog hon samvetsgrant under alla militärövningar. Hon t.o.m urinerar stående (med hjälp av ett horn).
Han gifter sig med en kvinna, Kerstin Ersdotter,med alla cermonier som tillfaller kyrkan.
När han/ hon anklagas för detta hemska brott, ställs hon inför rätta i Långhundra häradsting och den 24 oktober 1679 tas målet upp i Svea hovrätt.
Hon anklagades på 6 punkter
- Att ha övergivit man och barn.
- Att ha burit manskläder och utgett sig för att vara man.
- Att ha begått bigami genom att gift om sig medan hennes man fortfarande levde.
- Att vara homosexuell och ha förlöjligat äktenskapet genom att gifta sig med en person av samma kön.
- Att ha begått stöld på 300 daler genom att ha fått lön som soldat och spenderat 43 daler av dom.
- Att ha begått bedrägeri genom att ta ett arbete som hon inte var kompetent för.
Lisbetha dömdes för tvegifte och brott mot religionsstadgan, i åtalet stod också att Lisbetha Olsdotter var skyldig att med fullt uppsåt "stympat" sitt kön, "gäckat Gud och hans ordning" och ha begått bedrägeri mot myndigheter och sina medkristna, Svea hovrätt anförde i domen att hon gjort sig "abomination inför Gud" Rätten ansåg att hon begått bedrägeri enligt sekulär lag, och brott mot religionsstadgan var en överträdelse av Guds skapelseordning.
Lisbeth dömdes till döden genom halshuggning med yxa.
Myndigheterna specificerade också att Lisbetha Plsdotter vid avrättningen skulle vara iklädd manskläder men med en kvinnlig huvudbonad.
Man utfästade även en arresteringsorder på soldatänkan Sara och Erik Persson Arnelii som medbrottslingar.
Kerstin Ersdotter hävdade inför rätten att hon blivit bedragen som alla andra, rätten bedömde henne som ett offer för bedrägeri.
Eftersom detta mål var så speciellt bestämdes det att det skulle diskuteras i kungliga hovrätten först, domen befästes den 12 november av hovrätten.
Rätten gav order till prästeskapet att göra henne medveten om hur hon förbrutit sig mot Guds ordning, för att ge henne möjlighet att förstå och ångra sin synd före avrättningen.
Hon avrättades i Stockholm, (Hötorget) 1679 med yxa.
Catharina "Carin" du Rietz föddes 14 oktober 1766 på Sommenäs.
Hon var dotter till den adliga löjtnanten Carl du Rietz, volontär vid adelsfanan och modern Eva Christina Cronhielm.
Hon var näst äldst i en syskonskara av 14 syskon, 7 systrar och 6 bröder.
En ung flicka/ kvinna som beskrivs av sin dåtid ...med en "amasons bildning" kombinerad med "kraft och mod, vacker och med ett snilles eld" detta i kombination till att läsa alldeles för mycket romantiska romaner och stränga, rentav hårda föräldrar födde en rebellisk sida.
I ungdomlig anda rymde hon hemmet, första gången till Stockholm där bröderna hittade henne och förde hem henne. 2a gången rymde hon till sin morfar som bodde på Wrmdön. 3e gången hade hon en mer uttänkt plan än vid de tidigare rymningarna...nu klädde hon ut sig till man och tog värvning i det kungliga livgardet vid hovet i Stockholm.
Som soldat i gardet undvek hon upptäckt endast pga av sin list då hon/ han var ivrigt uppvaktad av såväl kvinnor som män, hon hade svårt att värja sig från den ivriga uppvaktningen.
En dag när Gustav III passerade förbi en rad med uppställda soldater på ett led, föll hon på knä framför honom och avslöjades sig som kvinna.
Gustav III
Gustav III ska ha blivit mycket road av hennes historia, han lät henne slippa straff och gifte bort henne till hovprästen Erik Johan Paulin, något de båda ska ha varit belåtna med. De gifte sig 1787.
Det anses att Gustavs reaktion och det faktum att hon undvek all bestraffning till stor del berodde på att Carin var släkt med...Charlotte du Riez, som Gustav III tidigare haft ett nära relation med. Han gav därefter Paulin Kungsbacka församling. Carin du Rietz avled i barnsäng straxt efter att de flyttat in i sitt nya hem, hennes man och barnet dog kort tid därefter.
Elsa Servenius
Man tror hon föddes som Elsa Bernström och hon arbetade som piga innan hon gifte sig med soldat nr 19 vid Livkompaniet av Drottningens livregemente till fot, Bernhard Servenius.
Han blev utkallad till Finska kriget följde hon med, utklädd till man (då hon bestämt sig för att leva och dö med sin make).
Maken försvann vid slaget vid Sävar eller slaget vid Ratan, hon stannar då kvar, fortfarande utklädd till man och samlar ihop fiendens ammunition och delar ut till sina kamrater.
När de samlar ihop sig för att marchera till Piteå, avslöjades hennes kön och hon avskedades men belönades med en medalj för - Tapperhet i fält.
I efterhand uppgavs det 1809 " Ibland enskilda märkvärdigheter vid denna strid var det tapperhetsprov, som visades av en kvinna" " Hon var med på expidionen och landstigningen där hon deltog i bataljen vid sin makes sida, när maken dog samlade hon in de stupades patronkök".
Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp omnämner Bernström/ Servenius som "en amason uppträdde på krigsskådeplatsen".
Hon beskrivs av Gustav Wachtmaister som " före detta kökspiga med pigga, uttrycksfulla ögon, livlig i sätt och väsen och "t.om intelligent, så mycket man kan begära av en person av hennes klass" och som en person som utmärkte sig för en medfödd oförskräckhet inför faran. På frågan om hon varit rädd under kulregnet lär hon ha svarat - Varför skulle jag vara det ? Jag är ju med min man, för hans skull är jag färdig för vad som helst, och dessutom vill jag hjälpa de sårade. Jag begär inte bättre än att få vara med igen, om det behövs : att kulorna vina berör inte mig på det minsta, man skall ju ändå dö, lika gärna på detta sätt, som annorledes.
Drottning Hedvig blev imponerad och skrev tillbaka till Wachtmaister, "Verkligen ett filosofiskt resonemang från en kvinna av folket och bevisar både klokhet och omdöme.
Hon belönades med silvermedalj för tapperhet i fält.
(Maken hade tillfångatagits av Ryska soldater och hållts som krigsfånge, han frigavs 1810 då de återförenades.
Så här stilfullt kunde det låta i brevväxling 1809... Wachmaister till Drottningen
Milda Drottning!
Då man ger priset åt Ert kön,
för dygder vördade i dessa bygder,
tänker man förtjust på Er.
Hoppas Lyckan,Hoppas friden,
hoppas på den glada tiden under Gustafs dar.
Sällheten, som flygtig var,
Svea folk fått åter njuta
sen Ni Kronan trädde till -
Men då hjertat tala vill
bjuder Vördnanden att sluta.
Högquarteret Umeå den 6;te September 1809
Wachmaister General Befälhafvare för Kust Armén
G Lagerbring Tjenstgörande General Adjunktant vid Kust Armén