En Raggare från Sala
Tomas Lindberg kallas för Limpan av oss som hänger med honom och han är en hejare på att prata om ditten och datten och historierna han berättar avlöser varandra och orden sprutar ur denna man som har ett generöst kroppspråk och ordförråd.
Jag hann inte riktigt med att anteckna så till slut saktade han ner så jag skulle hänga med och likaså jag kan uppleva när folk är lite långsamma när jag far runt... måste han ha uppfattat mig under den här eftermiddagen men till slut blev vi färdiga och med lite kompletterande frågor och svar så blev min skildring av hans historia denna som följer...
Limpan föddes utanför Sala i Haraker och han och hans 2 syskon växte upp på landsorten med sina föräldrar som hade höns & spannmålsgård.
Att han hamnade i raggarlivet var egentligen inte ett medvetet val utan det föll sig naturligt, i Sala åkte han i sin PV av årsmodell 53 med delad fram och bakruta, det satt en B-18 sport racemotor i den och på den tiden var de en bra kväll 4 bilar med ungdomar som hängde kring Mack och snackade på kvällarna.
Han var 19 år när han köpte sin första jänkare som blev en Plymoth 66a, den var beige och han hade den i 2,5 år innan han bytte den mot en cheva 60 cupé.
Han och kompisarna åkte runt Sala men även längre turer upp i landet och Norge och massor av kuriosa historier och nostalgi runt Salas raggarhistoria där de beryktade historierna om slagskämpar från Sala-Avesta och Sala-Uppsala han idag inte vill belysa så mycket men som han ( kanske ) kan tänka sig att återkomma till i framtiden...
Han hamnade i Mantorp 1975 och satt med raggare från hela sverige och pratade runt lägerelden om hur det hårda klimatet mellan raggare och det övriga samhållet krockade och även det hemska dådet under raggarkravallerna i Skutskär belystes ( Limpan säger att en polis dog men enligt de uppgifter som jag fått fram, fick en polis kastad en sten i huvudet och blev kraftigt misshandlad, som tur verkar det som att han överlevde detta). Eftersom Limpan bara var 13 år då detta hemska dåd hände, påverkade det självklart honom men också hela samhället.
Ungdomarna då och där, ville så mycket och deras revolt i samhället yttrade sig även illa där nere i Mantorp, denna helg 1975 då en ca 4000 raggare kom i långa karavaner från hela Sverige, de satte upp sina tält och festen urartade katastrofalt.
Dragracingen mullrade och raggarna tände eld på ett torp, sen eldades campingens toaletter på och allt urartade med slagsmål, fylla och skadegörelse.
Endast 5 stycken poliser var satta att "upprätthålla ordningen" och när brandkåren kom och försökte släcka bränderna...skar raggarna av slangarna...
Att raggarna hade välförtjänt dåligt rykte kan vi nog hålla med om...DÅ...
Limpan hade dock en önskan om att de skulle hålla sams, att de skulle sluta slåss, både inbördes men även i samhället, han ville ha mer roligt och nere på Mantorp hittade han likasinnade som ville samma och de var överens om att försöka jobba var och en för det i sina egna orter.
Så 1975 och 1976 så pratar han för den saken hemma i Sala och sakta men säkert så vann hans åsikter mark och det blev så att de blivit en 15 bilar som åkte tillsammans på helger på roligheter tillsammans.
Då raggarna hade varit mer löst sammansatta i sitt bilåkande, upplevde de att polisen ofta gjorde tillslag mot enskilda bilintresserade och de kände sig ofta maktlösa och utsatta, rent av trakasserade ibland av vissa poliser som de såg som översittare, men allteftersom deras karavaner blev längre och de höll ihop så kunde de tillsammans resonera med poliser om lagar och paragrafer och det var inte lika lätt för polisen att stanna så många bilar att de upplevde att de hade stora fördelar att åka tillsammans.
De hade kodex att chaffisar skulle ha ansvaret för de i bilen, att man åkte gemensamt i karavanerna och den platsen man började åkturen med behöll man tills man var avlämnad hemma igen. När någon saknades under färderna, hjälpte alla till att leta tills den var återfunnen.
Då var det en total sammanhållning hos raggarna, Limpan gillade moralen och att de blev som familj som höll ihop och tog hand om varandra.
I det mer moderna raggarlivet tycker han fortfarande om bilarna, den bra musiken och musikerna som växer in i artisteriet och gemenskapen där han är en liten del av maskineriet.
Nu för tiden glider han runt med sin De Soto som är Sverigebyggd, och har förädlat sitt intresse från att spela in sig själv och kamraternas upptåg till en mer seriös inställning genom att publicera det han gör på Raggartv som spelar in det mesta som tillhör "raggarna" under tjugohundratalet där rockbilly, raggare, bilarna och crusingarna filmas och läggs ut.
Han avslutar lite eftertänksamt... om jag kan påverka en person att bli positiv till den här kulturen är jag nöjd, och skulle jag påverka en person till att till och med köpa sig en egen raggarbil så är jag mer än nöjd...
Jag tycker han ska få avsluta med det jag fastnade mest för att ha sa...och riktigheten i det...
Han vill visa sitt sätt att leva...som gått från Bus-kultur till Finkultur.
// Puts & Krom