Kärleksfunderingar
Jag den borna optimisten väljer glädjen, känslorna och kärleken till mig själv. Jag väljer bort dig som missbrukar mitt förtroende, min tillit och kärlek. Jag dömer inte någons val av liv men om vi går en bit på samma stig så krävs en acceptans för lika rätt samt skyldighet att inte kränka varandra, först då kan stigen synas som en grönskande gro grund för gemensamhet.
Vill du ha kärlek av mig så måste du först veta vilken kärlek du vill ge, vet du inte från början så ge mig den respekten att du tänker efter innan du söker min uppmärksamhet.
I mina försök att överleva min vardag och människorna som jag mött och delat mitt liv med, alla vedermödor, sorg, död och bedrövelser, fysiska och psykiska knivhugg genom åratal av respektlöshet inför min kärlek, trohet och lojalitet.
Jag visste att ensamhet var bittert och ett rent djävulskap att genomleva men inte till vilken grad min styrka skulle hålla.
Jag ville bara vara älskad, älskad för min skull, längtad och saknad efter, någon som ville ha mig, oreserverad och med krav, krav på gemensamhet, krav på att finnas till för, tillsammans i vardag som fest, nån att hålla om och nån att hålla av.
Det min överlevnad lärt mig ännu en gång är att öppnar jag mitt hjärta så är det också mitt hjärta som blir skadat, ledset och övergivet.
Jag är trött, genom märg och ben av ledsamhet, ensamhet och brutna löften, utan ärlighet och mod att stå för vare sig det förgångna eller för framtid, ska jag bli den eviga betraktaren, aldrig riktigt med för då måste jag riskera igen...
Varför inte, för om ingen får röra mitt hjärta mer så blir det inte heller sargat i bitar, så bitter...nej men så ärlig till mig själv, för det bästa jag äger, är mitt val att välja mitt liv och dess innehåll....
Vänskap, lojalitet, kärlek, ge ärligt så får du samma tillbaka.
// Puts & krom