Forden

Ford Fairlane Convertible Retractible 1957

Jag köpte Plåtis 1996, har renoverat låda samt motor 1 gång sedan dess så otroligt hållbar liten kärra men orginal är ju alltid orginal...

Det sitter en 3-stegslåda och är rattväxlad med osynkad etta, motorn är en 312 a och tyvärr så blir de som kan något om plåtcabbar lite ledsna över att taket inte funkar som det ska.

Vad är felet dåååå.....??

Taket är felsvetsat i ett stag vilket någon började bussa upp skillnaden med för att det skulle dras upp jämnt med båda skruvarna.

Nu när bussningarna är lika långa som mitt pekfinger, måste man lägga ner taket och svetsa om staget.

Fel nr 2 är sannolikt att de kontakter, relääer och kablage som sattes dit 1957 är lite slitna och jag behöver köpa nya grejer samt anlita hjälp att åtgärda felen. Jag har verkstad åt bilen, fick en duktig slant av mina vänner i 50-års present och ska sälja min jukebox till att laga upp bilen så det är på G.

Jag har en stark kärlek till min lilla bil, vi har tillsammans åkt rätt skapligt genom Sverige genom åren, från Göteborg-Umeå har vi varit, ibland med sällskap men lika ofta ensam.

Då jag hade hunden Nisse camperade vi i bilen överallt där vi for omkring, nu är man lite bekvämare av sig och föredrar att sova mer ordentligt än i soffan fram med öppen dörr så hunden kunde välja själv inne eller ute. Vi har alltid varit välkomna överallt och mött en stor samlig härliga människor under årens lopp då det inte var så vanligt med en ensam kärring i en gammal plåthög.

Många frågar mig vad jag har för drömbil och måste erkänna att jag faktiskt äger den ... dessutom nu i dagarna... sept 2016 har vi 20-års jubileum, jag & min lilla bil.

Naturligtvis har jag många minnen och ett som påverkade utseendet på honom var när jag och 4 muskelbyggare var till MS (Moonshine) och festade och vi tog en repa in till stan för de ville ragga brudar på någon krog, jag parkerade utanför och stod snyggt under en gatlykta längs trottoaren...en taxi lägger i backen och backar snabbt de 20 meter mellan oss och rakt in i min bil som fortfarande hade lysena på...(jag skulle tillbaka till MS )

Atleterna i bilen fick knappt plats så stora de var men ut kom de...flygande över dörrana och fram till den stackars föraren som knappt kunde svenska. Jag stängde av min bil och konstaterade att min jättefula rostiga kofångare fått sig en redig smäll och en liten skada på lacken bakom den.

Jag sa till grabbarna att lugna ner sig och knackade på förarfönstret och hans stora ögon och uppsatta händer sa mig att han var rätt så skraj, han drog ner fönstret och jag sa hej och sträckte ut handen, han skakade den och jag sa - Nej...jag vill ha ditt körkort !! Vilket jag fick så jag stod på plats och gjorde en anmälan om vårdslös körning och allt dokumenterades direkt på plats och jag tackade honom snällt och släppte iväg honom.... resultatet på det var att försäkringsbolaget riktade och kromade om min fula kofångare och de var tvungna att lacka om allt det blå i orginalfärg...inklusive taket som hade och fortfarande har en gnuggskada då kuddarna är nån milimeter för tjock.