Morfars Ort

Vägbeskrivning:

Riksväg 68 mot Horndal.

Sväng av mot Garpenberg före Horndals samhälle. 

 Efter gården Fallet, kör 3,5 km och sväng höger på en grusväg, Bagghyttevägen. 

 Efter 5 km sväng höger mot Stora Konnsjön och kör cirka 1 km. 

 En promenad från Stora Konnsjön till Bensåsen går längs den gamla malmtransportbanan,

Slingan mäter ungefär 4-5 kilometer fram och tillbaka.

 

Hedemora har gamla anor när det gäller gruvdrift, det gamla namnet Dala-Finnhyttan återspeglar gruvsamhället när det var som störst invandring för att bruka underjorden.

Garpenberg är en av de gamla gruvorterna som fick sitt namn efter "Garparna" som kommer från invandrade tyskar som skötte gruvdriften under 1800-talet, även finnar, samer och valloner var viktiga för gruvdriften.

Utanför Garpenberg kom det sig att en entreprenör, en bonde med goda kunskaper som snickare, smed, plåtslagare och  den "störste" jägare och fångstman. Han skaffade sig, sin egen gruvdrift för att försöka skaffa sig försörjning till sin familj.

Erker Jan-Erson var en enkel lantbrukare som bodde i Bensåsen, därav namnet på gruvan som kom att kallas för Erkers Fars Ort eller Morfars Ort av boende på orten.

Orten vid Kamhavet togs upp för att lämna råvara till smide och föremål för avsalu.

Eftersom sprängämnen vid den här tiden var sällsynt och dyrt användes den gamla tillmakningsmetoden 

Berget hettades upp med eld, så det blir sprött och avkyldes med kallt vatten för att få det att spricka sönder, man hjälpte till med spett och hackor att bryta berget.

Orten bearbetades under många år i mitten av 1800-talet och man nådde på så sätt ca 50 meter in i berget.

 Omkring 1900 förlängdes orten med hjälp av sprängämnen ytterligare 30 meter till ett lodrätt schakt som tidigare tagits upp.

Detta arbete utfördes av Gustav Erson (Bastmora) och Isel Svan (Sävsbo).

När man vandrar runt i området ser man överallt lämningar av hans brytning av orten, små knallar till större kullar avslöjar hans närvaro, till och med stigen man vandrar längs med ner till orten skvallrar om vart de lagt malmen.

Under första världskriget 1914-1918 bröts järnmalm här av ett tyskt bolag. Det schacktet avslutar orten idag. 

Orten ligger i ett naturskönt område precis vid en liten göl där också en vandringsled och övernattningskoja finns.

Att besöka orten är en lätt promenad, men glöm inte varma kläder, gummistövlar och ficklampa.

Har du tur kan du få se fladdermöss som sover i gruvan.

Kojan är enkel men fin.

När jag varit här har det alltid funnits ved till besökare, en trevlig sedvänja hos besökarna.

Tjärnen är otroligt vacker och rogivande.

Här vill man stanna länge.

Stigen upp till gruvan.

Lätt och enkelt att ta sig fram.

När man upptäcker en grotta...

Ravinen ger en försmak på att det är rätt kallt i gruvan.

Historielektion... Tillmakning eller makning är en uråldrig malmbrytningsmetod eller teknik där man mörbrände berget genom att ömsom hetta upp berget med eld för att seda kyla ner det med vatten så att det spricker.

Därefter kunde skärvor och flak hackas och bändas bort med kilar, hammare och spett.

I de svenska gruvorna var tillmakning den vanligaste brytningsmetoden långt in på 1800-talet.

Makning ger en karekteristisk form på brottet men mjukt välvda brottväggar och tak.

Ort är gångar, horisontellt drivna i berget för att utvinna malm, men även för att få kunskap om malmgångarnas strykning.

Schackt är en lodrät sänkning vars syfte var att åstakomma en direkt och billig uppfodring där man lyfte malmen eller pumpade vattnet direkt upp i dagen utan omlastning i gruvan.

 

Man ser den gamla brytningen lätt...

Nu vill inte riktigt Mr Canon vara med längre...

Måste komma tillbaka med ficklampa

Skulle ha planerat den här utflykten lite bättre kanske...

Inga fladdermöss ...kanske dubbel känsla ...vilja fota dom men vill inte riktigt störa dom sötnosarna heller ...

Så ute igen...kunde inte gå in längre eftersom varken jag eller Mr Canon såg något...

Uppförsbacke...

Spår av en svunnen tid...

Slagghög

Underbara ögonblick.

Fylla på skafferiet...

Även trädsvamp kan vara vackert...

Hårt arbete att en gång bygga upp en gård, idag finns bara husgrunder kvar som minne.

Erkers Täppa kallades gården som bestod av en enda stuga.

Inget fornminne...men ger en påminnelse att dagens verktyg idag kastas iväg för att genast köpa nya...slitet Erkers Jan la ner på sin gruva, har inga uppgifter på om det lönade sig för honom att praktiskt taget med sina bara händer, bryta gruvan och få iväg malmen.

Jag hoppas att han fick en bra avkastning på sitt hårda arbete, han lämnade efter sig en historia som är värd att minnas.

 

En riktigt härlig dag mellan sommar och höst 2013.

// Puts & Krom