Anders Lindbäck - Sveriges första seriemördare och präst

Förord

 

Jag har bott i trakterna runt Årjäng och Töcksfors för länge sen och sprang där på historien om prästen och mördaren Anders Lindbäck genom teatern jag var med i.

Vi blev tillfrågade av en regissör som ville spela in en dramatisering om händelserna, om vi ville vara med och då ville han använda delar av vår ensemble till inspelningarna.

Jag tillhörde manusgruppen och det var jätteroligt att hitta på dramatiska episoder som skulle ”göra sig” på tv som var målet för regissören.

Inspelningar startade men han fick inga finansiärer till projektet som lades på is.

 

Nu tänkte jag att det är dags för mig att dra fram mina anteckningar som skulle vara underlag för manuset för inspelningarna.

Fakta är taget från Wikipedia, Arsenik och nattvardsvin som skrevs av Per Olof Ekström, det gamla manuskriptet, gamla kyrkböcker, och brev.

 

Att läsa igenom mina egna noveller och inse att Anna för 30 år sedan, var lite naiv och barnslig men ändå så kreativ nog, skrev ihop början på en berättelse som idag blivit nästan 30 000 ord, det kan jag tycka är bra och hoppas att min naiva och fantasiförmåga aldrig försvinner, det var spännande att se mig själv i backspegeln.

Jag har tyckt det vara roligt men samtidigt svårt att få ihop historien som löper genom så många år, genom en tid som är så annorlunda mot vår tid idag , det är också svårt att få till alla karaktärerna, så de sidor vi alla är födda med…gott och mindre gott…kommer fram, de människor jag beskriver i den här historien har ju alla funnits på riktigt.

Perspektiv och att se historierna som jag delar med mig av ska inte ses som absoluta och rätt i varje detalj, utan som en historia som är för intressant att glömmas bort i de dammiga arkiven som kallas historia.

 

Jag har valt att följa hans levnad där människor och händelser dyker upp i kronologisk ordning.

Fakta blandas med fristående noveller som är författade av mig att skapa ett händelseförlopp i hans leverne som skapar en bild i en mördares och dennes anhöriga i en tid där kvinnor inte har rösträtt, minimal skolgång för barn som oftast tas ur skolan mellan 10–12 år gamla för att ta arbeten som hjälper familjen att få mat på borden.

 

Värmland och Dalsland hade vägrövare och folktron i troll och skogsväsen betydde mer i vardagen än kyrkans bud på söndagarna, att besökare i kyrkan pratade högt med varandra under predikan och det fanns få av lagens väktare i området.

Här söps det alla dagar i veckan och att roa sig med slagsmål var inget ovanligt, här fick gemene man sätta sig i respekt och även om folk bockade och bugade för överheten var klasskillnaderna enorma.

 

Arbetare kunde inte vägra att arbeta, männen fick lön i brännvin och hårda nypor mot både fru och barn var vedertaget.

 

Kvinnorna mjölkade åt herrarna på kvot och ingick i makens arbetsuppgifter, barnen var nödvändiga till att vakta och sköta djuren, småsyskon och införskaffa ved och bränsle.

 

De få klädesplaggen bykas ett par gånger per år, madrasser gjordes av halm och att äga en get gjorde skillnad om barnen överlevde, kvinnor och barn plockade av skafferiet i skog och mark på ledig tid, dvs oftast efter en 12 timmars arbetsdag fick de sköta hem och en egen liten täppa om de hade den möjligheten på sin täppa.

 

Bröd, smör, gröt var basmat, i nödår blandades bark i degarna för att dryga ut maten så de skulle överleva, de gamla och orkeslösa skötte så mycket de kunde av hemmet så mor & far kunde arbeta åt bruken.

 

Inte alla familjer hade smör, de flesta sparade fläskflott till brödet, mejerivaror fanns inte i fattiga hem.

 

Inte alla hade träskor till vintern, telefonen var inte uppfunnen, inte heller bilen.

 

Jag hoppas att ni friar hellre än fäller i dom fel som jag och ingen annan kan hållas till ansvar för, jag har ingen utbildning som författare eller skribent, jag är amatör och historien ska roa, intressera och bilda oss i ödmjukas tecken… Den som är utan synd, kan slänga den första stenen.

 

// Puts & Krom