Marsjömålet

Slaktar-Emil - en Rättshaverist

 
Filmarkivet äger filmen som jag länkar till ifall man vill se svensk historia.
Filmen är den första som spelades in under en rättegång i Sverige.
 
 

 

Emil Larsson

Johan Emil Pettersson-Larsson "Sme-Emil"  föddes den 19 november 1876 i Västra Vingåker.
 
Emil utbildade sig till smed och emigrerade sedan till Amerika 1909.
1911 kom han tillbaka och bosatte sig i Marsjö.
1912 återvände han till Amerika.
1919 återvände han för gott till Sverige.
 
Sme-Emil avled den 6 oktober 1954 i Askers församling.
 
Hans far Lars Pettersson f.1836 med yrke smed & 
hans hustru Gustava Matilda f.Lundberg f. 1837,
skulle oanat få en roll i historien.
 
 

Erik Gustavsson

Erik Arvid Gustavsson föddes 28 maj 1880 i Västra Vingåker.
Han var utbildad slaktare och ägde huvudbyggnaden på Marsjö Mellangård.
Han avled den 6 mars 1955 i Stora Malms församling.
 

Hur det började

1911 kommer Sme-Emil tillbaka från Amerika med gott om pengar, han drabbades snabbt av omgivningens avundsjuka, vilket resulterade i att han hamnade i två olika slagsmål.

Sme-Emil hävdade att de båda männen provocerat honom och sedan attackerat honom och att han bara försvarat sig, men han blev fälld för misshandel trots sitt nekande. 

Besviken på rätten ville han återvända till Amerika.

Han tryggar föräldrarnas boende och sin resa tillbaka till staterna genom att sälja föräldrarnas gård Mellangården men skriver kontrakt att de får bo kvar i huset på undantag.

Föräldrarna får bo kvar på Mellangården men sedan säljs gården till familjens gamla antagonist Erik, som redan ägde huvudbyggnaden.

Sex är senare får han höra genom brev av föräldrarna att Slaktar-Erik behandlade dom illa.

1919 kommer han hem till Marsjö och stannar hos föräldrarna.

Dessa båda herrar bodde alltså hus i hus med varandra, ca 10 meter mellan bostäderna som har en liten väg gemensamt.

Efter sju långa månader efter hemkomsten, anhölls Sme-Emil av Landsfiskalen Herman Viktor Nyman ( f .26 juni 1879-d. 24 juli 1941).

Efter ett vildsint slagsmål vid ett plommonträd på gården hävdade Slaktar-Emil att Sme-Emil misshandlat honom så svårt att han blivit tvungen att operera bort ett öga.

Att Slaktar-Emil och tre kamrater fick stryk av den starke Sme-Emil,  kom landsfiskal Nyman fram till genom att han använt en "Amerikansk batong" med blykulor, vilket det aldrig framkommit bevis för.

Rättegången

För sin tid var detta mål det största uppmärksammade rättsfallen i Sverige. 
 

Rättegången hölls i Oppunda häradsrätt i Katrineholm. 

I rättegångsförhandlingarna åberopade Emil Larsson nödvärnsrätt och menade att en trädgren kunde ha åstadkommit Gustafssons ögonskada. 

Larsson biträddes av häradshövdingen Axel Carlson som tidigare hade agerat försvarare för de inblandade i Hammarbymordet.

Landsfiskal Nyman, som även var åklagare hävdade bland annat att Larsson använt en amerikansk batong, försedd med blykulor vilket dock inte kunde bevisas. 

Larsson dömdes mot sitt nekande till straffarbete i tre år och skadestånd på 8000 kr till Gustafsson. 

Larsson betalade aldrig skadeståndet, vilket ledde till att Nyman utmätte hans intjänade pengar som var placerade i Örebro Folkbank samt rätten till hans föräldraarv. 

Nyman försökte även få honom utvisad ur landet med hänvisning till att han var lömsk och hämndgirig samt stämpla honom som sinnessjuk, vilket inte lyckades. 

Emil Larsson lämnade in en stämningsansökan mot landsfiskal Nyman för falskt åtal, men dömdes på nytt till straffarbete. 

I rättssalen anklagade han Nyman för stöld och mened.

 

Resning

Jurister hade avrått Larsson från att lämna in sin stämningsansökan mot Nyman, men han fick bland annat stöd av advokaten Hugo Lindberg som hade engagerat sig i fallet. 

Hugo Lindberg

Även pressen började intressera sig för målet och Emil Larssons öde fick stor uppmärksamhet i Sverige. 

Domen mot honom uppfattades som en juridisk rättsskanal och fackförbund, ideella föreningar och jurister började engagera sig för hans sak. 

Pengar samlades in och kända personer visade öppet sitt stöd för Larsson.

Under sin tid på Kronohäktet i Nyköping och under åren på Långholmens centralfängelse fick Larsson även ta emot ett stort antal brev från personer som gav honom sitt stöd.

Hugo Lindberg lät göra en ny undersökning och lämnade in en resningsansökan.

 17 januari 1927 togs målet upp igen inför ett stort pressuppbåd, som även innefattade filmkameror. Gustafsson biträddes denna gång av Axel Carlsons son Einar von de Velde.

Einar van de Velde

Domen, som meddelades 14 juni 1927 fastslog att Larsson hade nödvärnsrätt, men att han använt mer våld än nöden krävde.

 Han dömdes återigen till straffarbete, vilket dock redan var avtjänat. Skadeståndskravet sänktes från 8000 kronor till 3000 kronor.

Målet överklagades till hovrätten där domen blev straffarbete i 15 månader och skadestånd på 8230 kronor. 

22 januari 1929 kom den slutgiltiga domen från högsta domstolen som fastställde strafftiden till 15 månader och skadestånd till 5000 kronor.

Emil Larsson kom aldrig över de fällande domarna och gjorde sig ovän med advokaten Hugo Lindberg. 

Larsson intogs senare till Sundby sinnessjukhus där han avled 1954.

Bilden ägs av Minnenas Journal.

 Hans hus flyttades senare till Stockholms skärgård.

Nyman ropade in Larssons bankbok på auktion och fick därmed tillgång till de pengar som fanns på den. 

Efter denna händelse registrerades en ny lag som medförde att man inte kunde ropa in bankböcker eller värdepapper.

 

Källor

Wikipedia
Katrineholmskuriren - Harald "Haldo" Ottosson
Filmarkivet
Minnenas Journal - Torbjörn Österholm / Foto Sjöberg